STOPP!

I förra veckan blev jag hemkommenderad från jobbet pga att jag tagit ut mig för mycket den senaste tiden och helt enkelt inte orkade mer. Jag hade bestämt mig för att inte låta graviditeten påverka mig i arbetet och eftersom jag haft sån tur att inte ha några direkta krämpor, så fungerade det ganska länge. Men på onsdagen i förra veckan sa kroppen ifrån!

Ända sedan jag började som butikschef på Dressmann i Skövde i januari 2006, men framför allt sedan jag tog över butiken på A6 i mars 2007, har jobbet varit en oerhört viktig och stor del av mitt liv. Innan jag träffade Mattias fanns det inget som kom före jobbet. När man haft ett så stort engagemang och lagt ner så mycket tid och energi i något är det svårt att bara släppa det tvärt. Jag tänker på allt jag skulle ha fixat innan min semester (som egentligen inte skulle starta förrän v.25) och jag tänker på min personal som jag vet får slita extra hårt under en period där trycket redan är oerhört stort med en av de största försäljningsperioderna på året. Det känns inte alls bra att gå hem och lämna en massa lösa trådar. Jag känner mig dessutom ganska tom och det känns som om nåt saknas. Jag har ju hela tiden fått en sån bekräftelse genom jobbet och den är svår att ersätta med något annat.

Som tur är har jag min fina vän Anne som befinner sig i ungefär samma situation som jag; hon är BC på Dressmann i Linköping, gravid och har precis fått havandeskapspenning och slutat jobba. Vi har tät kontakt och pratar mycket om våra jobb och våra känslor kring det. Vi har ju nåt nytt på gång nu! Vi ska bli mammor! Vi är båda överens om att inget jobb i världen är viktigare än våra bebisar och vi turas om att påminna varandra om detta.

De senaste en och en halv veckorna har jag försökt sysselsätta mig med roliga, lagom jobbiga saker för att styra tankarna från jobbet och kunna slappna av.
Förra lördagen tog vi en tur till Mantorp och såg V.75 från första parkett och på hemvägen tog vi en tur till Naturum vid Tåkern. Det var en mysig utflykt, men tröttade ut mig rejält, så på söndagen sov jag mest hela dagen.

Tyvärr vann vi inte en krona... 

Min finaste